Dramatikern Stina Oscarson är död

Stina Oscarson föddes 1975 och växte upp i Skellefteå. Hon blev tidigt engagerad i scenkonsten och har varit verksam som dramatiker, författare och debattör.

De senaste åren har Stina Oscarson varit en återkommande röst i Svenska Dagbladet.

På fredagen avled hon på sjukhus, omgiven av sin familj.

– Hon avled till följd av sin grundsjukdom anorexia nervosa som hon hade haft under en väldigt lång tid, säger hennes syster Kajsa Oscarson.

Stora delar av sitt liv kämpade Stina Oscarson mot anorexi, samtidigt som hon fortsatte att skriva och vara en stark röst i samhällsdebatten.

– Hon var produktiv in i det sista, även om hennes funktionsnivå hade fallit mycket de senaste åren. Stinas kraft var obändig och man kan fråga sig hur det hade sett ut om hon inte haft den här sjukdomen som dränerade henne, säger Kajsa Oscarson.

Tidigt kulturengagemang

Redan som tioåring visade Stina Oscarson ett stort intresse för teater. Hon skrev och regisserade pjäser.

– När jag gick i lågstadiet satte hon upp ”Fredsboken” i min klass och regisserade och gjorde allt. Senare drev hon sommarteater i en liten loge i vår hemstad Skellefteå under jättemånga år. Hon har gjort galna, konstnärligt modiga saker från tidig ålder, säger Kajsa Oscarson.

Stina Oscarson började sin teaterkarriär vid Västerbottensteatern och har senare bland annat jobbat på Byteatern i Kalmar, Det Kongelige teater i Köpenhamn och Stockholms stadsteater.

1997 grundade hon den fria teatergruppen Teater ML02, som bland annat samarbetade med Unga Klara och Riksteatern.

2004 utsågs hon till konstnärlig ledare för Orionteatern i Stockholm tillsammans med Lars Rudolfsson. Mellan 2011 och 2014 var hon chef för Radioteatern i Sveriges radio.

Fjärmade sig från kulturvänstern

Stina Oscarson var en orädd röst i det offentliga rummet. I början av 2000-talet var hon engagerad i kulturvänstern och arbetet med Skuggutredningen – en alternativ kulturutredning som syftade till att lyfta fram kulturarbetares röster.

Senare fjärmade hon sig från kulturvänstern, något hon skrev om i en text i Svenska Dagbladet: ”Mig veterligen har jag dock aldrig svurit trohet mot något parti eller någon ideologisk tillhörighet /…/ är det något jag svurit trohet mot är det nog det: tron på människan.”

2019 fick Stina Oscarson titeln hedersdoktor vid Högskolan i Gävle. 2021 tilldelades hon Folkbildningspriset.

Stina Oscarson har de senaste åren skrivit många texter för Svenska Dagbladet. Särskilt uppmärksammad blev samtalsserien från 2019 där hon mötte omstridda personer som Katerina Janouch, Chang Frick och Yasri Khan. Ett återkommande format har även varit ”Stina svarar” där hon har resonerat utifrån SvD-läsares frågor om människan, samhället och konsten.

En röst som aldrig skulle tystna

– I en intervju för några år sedan sa Stina: ”Jag pratar om hållbarhet och lever ett fullkomligt ohållbart liv. Jag pratar om frihet, men behandlar mig själv som en slav.” Hon var så väldigt medveten om att det liv hon levde kunde bli hennes död. Och så blev det. Det känns ofattbart. Trots att Stina alltid levde med döden flåsande i nacken, var det som om hon alltid skulle finnas här; en röst som aldrig skulle tystna, säger Elsa Westerstad, kulturredaktör på SvD som arbetat nära Stina Oscarson i många år.

Kerstin Brunnberg, tidigare vd på Sveriges Radio och vän till Stina, säger till SvD att hennes bortgång är en stor förlust för det mellanmänskliga samtalet och tänkandet.

– Hon var den mest oförutsägbara person som jag fått glädjen att möta. Hon var också en av de sannaste och skarpaste i sitt sätt att formulera sig kring människans livsvillkor och människors samlevnad.

Kajsa Oscarson säger att Stinas mod och tro på samtalet som förvandlande medel var genomgående i hennes liv. Humorn var också en viktig del av hennes kreativa förmåga.

– Jag träffade henne för en månad sedan. Även då, när hon knappt orkade gå och var väldigt tärd, hade hon glittrande pigga ögon och en förmåga att skämta.

Stina Oscarson blev 49 år.